Helg i Öytun

Såhär såg min helg ut. Vi går i skolan på lördagar, och den kvällen var det stjärnklart så då gick vi ut för att spana norrsken, vilket det var, vilket det faktiskt har varit varje natt som himlen varit klar, men inte alltid så starkt. Sedan på söndagen tog vi en promenad och hittade skolans 70 slädhundar och valpar som vi blev kära. Vi stod och gosade med dem i evigheter. Sedan sprang en ekorre upp i tallen bredvid internatet som vi spanade på en stund.

Söndagkvällen var det svingdans lektioner för de som ville, men jag hade inte energi till det. Men efter en tänkte jag och Vanja att vi skulle gå och titta på de andra. Men när vi kom ut var himlen grön av norrsken. Norrsken toppar dans, så vi sprang in och klädde på oss hämtade kamerorna. Men när vi kom ut igen var det nästan borta igen. Vi gick en lite bit för att se om det skulle komma tillbaka och när vi är påväg ut i mörkret kommer två valpar springande mot oss. En sprang in i Vanjas famn och en i min. De här var riktigt små. Katt-stora. Vi dog lite, gosade, pussade och funderade på vart de kom ifrån.  Vi hittade en pojke som sa att de gick lösa. Han ropade på dem och fem valpar till kom springande.
Kamerorna blev stående medans valpar tuggade på våra skosnören och brottades i våra knän. Vi satt där i valphimlen i timmar. Tillslut somnade valparna i våra famnar och vi började bli kalla och trötta. Så motvilligt lyfte vi upp dem och ställde oss upp. De sprang tillbaka till sin mamma och vi gick tillbaka till internatet.

Vi gick tillbaka nästa dag, och nästa dag och har gosat mera med dem. De är sju stycken alaskan husky valpar på sex veckor med en fantastisk fin tik som heter Koda till mamma.

Just den sortens hundras som jag velat ha i flera år, och som jag sökt upp mera fakta om på senare tiden eftersom jag är inne i en hundabstinens-fas just nu. Och så springer en sådan perfekt liten valp in i min famn. Bara sådär. Jag och Vanja funderade nästan ärligt på att ta med oss dem och går därifrån. Den lilla grå-svart-vita pojken med ett brunt och ett blått öga har lagt sig i min famn varje dag, och den busiga, grå-svarta hanen har kraschat in Vanjas famn varje gång. De var de två som kom springande till oss den kvällen.  Har inga bilder på dem än, men ska ta några så snart som möjligt.

Kom tillbaka från Söröya för någon timme sedan nu. Det har varit jättebra. Har hur mycket bilder som helst från det, och från norrskensnatten kvällen innan som alla kommer.